Vi har samma gener som på stenåldern – men lever helt annorlunda liv

Våra kroppar är byggda för att springa barfota, klättra i träd och sitta på huk, men i stället åker vi hiss, använder tangentbord och sitter på stolar. Vi har anpassat oss, men till ett pris.

Ett resultat av den stress vi utsätts för när vi växer upp i ett modernt samhälle är att nervsystemet inte klarar att hålla oss i god balans. Om man jämför hållningen hos ett litet barn med en vuxen ser man att den försämrats med tiden. Så ser det inte ut i så kallat primitiva samhällen där livet mer liknar det vi är genetiskt anpassade för.

Den moderna människan är mer eller mindre ur balans och ihopsjunken. Det krävs därför mer kraft för att hålla oss upprätta. Medan vissa muskelgrupper är försvagade jobbar andra för hårt.

Därför blir vi trötta, rör oss sämre, får ont och riskerar skador. Försämrad hållning leder till att andning, cirkulation och andra kroppsfunktioner fungerar sämre. Vi tappar i koncentrationsförmåga och uppmärksamhet och kan känna oss nedslagna, stressade eller oroliga.

När vi är barn signalerar nervsystemet med obehag när vi gör våld på oss själva, till exempel genom att sitta stilla för länge. Ofta kan vi då inte ändra på situationen på grund av dom krav omgivningen ställer. När signalerna inte får någon effekt slutar vi med tiden att bli medvetna om dom.

Vi vänjer oss vid en sämre balans och hållning – på samma sätt som vi vant oss vid kläderna vi bär – och lägger inte längre märke till dem. Något skadligt, som från början kändes fel, känns nu normalt och rätt.

Våra vanor styr oss som en autopilot
– om vi inte stannar upp och tänker efter

Det första steget i Alexandertekniken är att bli medveten om när man håller på att reagera vanemässigt på en situation och hejda sig. Då får man möjlighet till det andra steget – att göra ett medvetet val att påverka sin reaktion genom att ge sig själv instruktioner.

Vanor är naturligtvis nödvändiga – vem vill lista ut hur man använder en tandborste varje morgon? Problemet uppstår när vanan är skadlig. Att sitta stilla för länge ger ont i ryggen, rökning ger lungcancer, att ständigt grubbla på problem leder till oro. Ändå är det väldigt svårt att låta bli att göra sådana här saker när dom väl blivit till vanor.

Ännu svårare är det att upptäcka vanor i hur man gör saker – rörelsevanor. Man kanske håller andan när man är stressad (och blir mer stressad) eller sitter ihopsjunken i stolen (och får mer ont i ryggen).

Ofta är man inte ens medveten om vilka vanor som leder till problem – eller att man alls har dom. Dom är så självklara att dom sällan märks.

Alexandertekniken erbjuder ett verktyg för att upptäcka och påverka sina vanor. Hur man vill använda det blir sen en personlig sak – det är inte lärarens uppgift att tala om hur eleven ska leva sitt liv.

När det gäller vanor i hur vi gör saker, rörelsevanor, erbjuder tekniken dessutom en metod att bedöma om och hur vi bör förändras – nämligen så att vår balans förbättras. Då fungerar kroppen som bäst och vi presterar och mår därefter.

Det är här beröringen kommer in i undervisningen. Den använder läraren för att hjälpa eleven hitta tillbaka till den ursprungliga känsla för balans och koordination som delvis förlorats under uppväxten, så att man blir mer medveten om när skadliga vanor håller på att ta över. Och kan stanna upp och välja ett annat sätt att reagera.

Resultaten blir mer medveten kontroll över sina reaktioner, bättre kroppsmedvetande och självkännedom och större frihet att leva sitt liv som man vill!

 

OM 1

 

 

 

 

OM 2